I brist på precision i kollektivavtalet, beror det konventionella avgångsvederlaget på VRP?
Två anställda, som utövade funktionerna som säljare, hade sagts upp av ekonomiska skäl som en del av en jobbskyddsplan (PSE). De hade väckt talan i arbetsdomstolen för att ifrågasätta giltigheten av deras uppsägning och få utbetalning av olika belopp, särskilt som ytterligare avtalsenligt avgångsvederlag.
Det extra konventionella avgångsvederlaget som yrkades var det som föreskrivs i kollektivavtalet för reklam och liknande. Trots sin status som säljare upplevde de anställda att de gynnades av bestämmelserna i detta kollektivavtal som gäller för det företag de arbetade för.
Men de första domarna hade uppskattat:
å ena sidan att VRP:s kollektivavtal är bindande för anställningsavtal som ingås mellan arbetsgivare och säljare, med undantag för mer förmånliga avtalsbestämmelser som uttryckligen gäller för säljare; å andra sidan att kollektivavtalet för reklam inte föreskriver dess tillämplighet på företrädare som har status som säljare.
Domarna hade följaktligen ansett att det var VRP:s kollektivavtal som gällde för anställningsförhållandet.
De hade därför sagt upp de anställda ...
